I söndags läste jag på Dagens Nyheter, en av få artiklar som inte är låsta för prenumeranter, att förtroendet för Arbetsförmedlingen är rekordlågt. Det är inte så konstigt med tanke på hur pass motivationsdödande det är att besöka en sådan.

I samband med terminens avslut i skolan och att jag i år inte har ett jobb över sommaren, fick jag vända mig till Arbetsförmedlingen. Tanken ligger i att börja skolan igen till hösten med fortsättningskursen i skolan, men arbetshandläggaren var inte glad över min närvaro och sa, rakt ut, att jag inte kunde förvänta mig att få pengar från varken de eller a-kassan (trots att de inte har något med a-kassans arbete och utredningar att göra). De tips jag fick var att ladda ner Sommarjobbsappen, kolla Platsbanken och då och då komma till Arbetsförmedlingen och kolla på deras ”vägg” med Lediga tjänster. ”Väggen”, som egentligen är ingången till den tidigare Försäkringskassan, består av upptejpade papperslappar med kortvariga tjänster som inte har kommit upp på Platsbanken av någon anledning. Vissa av de arbeten känns inte helt seriösa. Som en tjänst, vars annons jag tog foto på och visat några, är enda kravet för att bli frisör att kunna bra gos svenska. Inte GOD utan GOS. Och ingen frisörutbildning heller för den delen.

En skillnad mot tidigare gånger av besök på Arbetsförmedlingen var att nu arbetade det väldigt många unga människor. Nya ansikten hade kommit och förklaringen är nog, som jag fått höra från en arbetsplats som har mycket kontakt med Arbetsförmedlingen, att många handläggare har bränt ut sig på grund av sina arbetsuppgifter.

Jag kan förstå att Arbetsförmedlingen inte får bättre omdömen. Valet för den arbetsansökande att gå dit är inte av fri vilje, det är en nödvändighet och borde vara uppmuntrande. Men av egen erfarenhet vet jag att man måste vara beredd på att bli ifrågasatt om sina planer, sina tidigare meriter och att självförtroendet riskerar att dras nerför en backe. Och det hårt.