Det tillhör mer regel än undantag att någon typ av oljud förekommer i den tysta kupén. Antingen är det från resenärer som absolut inte kan låta bli att tala med varandra, mobiltelefoner, musik ur högtalare med alldeles för hög volym eller så kommer ljudet från tågföraren som talar med konduktören. Väggarna är inte så tjocka som vissa kan tro.

Jag brukar säga ifrån. Men jag har gjort det så pass ofta att jag känner mig som den griniga gubben som skäller åt minsta (o)ljud. Igår såg jag ändå att de har fått upp en mer tydlig skylt på dörrarna. Eller så har den funnits där hela tiden men att jag inte har sett den…