Större delen av 2017 befann jag mig mer på ett tåg än hemma – åtminstone kändes det som så. Det blev tidig morgon, för att hinna med första tåget, och sena kvällar, då jag åkte hem med näst sista eller sista tåget. Genom att åka så pass tidigt kunde jag få mer studietid i skolan, som jag ville ha eftersom jag trivdes bättre i skolan än att vara hemma. Naturligtvis skulle detta påverka min sömn negativt och ofta sov jag under mina tågresor. Ändå skulle det bara inträffa ett tillfälle då jag missar min station och det sker på hemvägen. Natten blev väldigt minnesvärd. Och sov jag inte på tåget, sov jag på skolans bibliotek. En plats fann jag som inte var i vägen för någon och jag kunde sova en kortare stund.
Naturligtvis var mina korta sömnrutiner inte bra för hälsan, trots att jag sov ut en helgdag i veckan. Detta scenario pågick under vårterminen och minskade ordentligt under hösten. Numer fortsätter jag att ta det första tåget men jag är mer medveten om hur pass länge jag är borta och jag är också noga med att kunna få 7-8 timmars sömn, även om ibland det händer att det blir 6 timmar. Och jag märker av skillnaden.

De senaste seriestripparna har utspelat sig under våren. Nästa gång kommer en händelse ur sommaren.